Men vi skuttade iväg på vår promenad och till slut fick vi springa lösa. Jag förstod direkt att det var bra med fart i Asta, så jag började jaga henne. Då blev hon rädd och gömde sig hos sina mattar. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig, jag som aldrig lyckas skrämma någon annars...
Asta fick lite stöd från sin syster och till slut kunde vi leka allihopa! Det var roligt!
Jag tror förresten att Freja är lite förtjust i mig... fast jag tycker bara sånt där är larvigt! Men jag ska nog ändå be mamma borsta svansen och öronen innan jag träffar Freja nästa gång...
Här leder jag flocken framåt!
Jag och Freja tar oss fram i den djupa snön på olika sätt
/Ville
Vad kul det ser ut. Ville är nog den enda som har lyckats sätta Asta på plats. Det är inte dåligt.
SvaraRaderaHej Ville, Visst hade vi kul! Vi längtar till nästa gång då kan ju Zallek vara med också. Bra där med Asta, hon måste förstå att hon hon är liten.
SvaraRadera