Vasaloppspudeln

Igår gick hela familjen upp vid halv tre på natten för att ta bilen mot Sälen. Husse Martin skulle åka Öppet spår och Ville, jag och min pappa skulle vara serviceteam.
Vi lämnade av Martin i Sälen och begav oss sedan mot vårt första stopp vid Tennäng, några kilometer efter Mångsbodarna. Eftersom Martin skulle åka drygt 26 km från starten så hade vi en ganska lång väntan i solskenet. Ville passade på att hoppa i snön och hjälpte dessutom till att heja på åkarna som passerade.

"Morfar, vad spännande det här är!"

"När kommer pappa egentligen?"

Här kommer han!

"Vad duktig du är pappa!"

Efter Tennäng åkte vi vidare, Martin på sina skidor, vi andra i bilen.
Vi stannade till vid sjöarna innan Evertsberg och hittade en bra plats i solen uppe på ett krön. Ville piggade upp många trötta åkare och det var några som ville låna honom som draghund. Trots att de hade åkt runt 40 km så var de flesta i spåret på riktigt bra humör.

 Trötta åkare uppe på krönet

Vi passade på att leka i snön i väntan på Martin

Skönt att ta ett litet stopp efter backen.

Därefter fortsatte vi vår färd och stannade till bland annat där de åker under vägen efter de långa backarna från Evertsberg.
Vi fortsatte sedan till Gopshus, Hökberg och Läde där vi också hejade på Martin. Åkarna såg tröttare ut för varje ställe vi stannade och de uppskattade vårt hejande ju längre de hade åkt. Ville lärde sig att skälla när vi andra ropade och hejade mycket.
Vi begav oss sedan till Mora för att ta emot Martin i mål.

Här är ryggen på Martin när han går i mål.

Jag är riktigt imponerad av Martin som åkte alla 90 km efter att ha varit magsjuk tidigare i veckan och varit mer eller mindre sjuk hela hösten och vintern.
Jag är dessutom imponerad av Ville som orkade heja på hela dagen och kunde hantera stressen med alla människor. Det är mina tuffa killar det!